"A human approach to world peace"

Via IM (Individuell Människohjälp) var Tibets andlige och religiöse ledare Dalai Lama inbjuden att föreläsa vid Södertörns Högskola den 15 april. Ämnet var " A human approach to world peace". Inför hans ankomst stängdes delar av Högskolan av och vakter fanns utplacerade, med andra ord hårda restriktioner att följa inför mötet.

Man har gjort plats på scenen i stora Aulan, en rund matta, en stor fåtölj med två små bord utplacerade, ett på var sida om fåtöljen och två enkla vardagsstolar på var sida om borden, det var lätt att förstå var Dalai Lama skulle sitta.... Väl sittandes i sin fåtölj (efter sitt tal) ser han ganska liten ut, jag tror till och med att han gungar med fötterna eftersom han inte riktigt når ner till golvet. Han tilltalas "His Holiness" men ser mest ut som en pojkspjuver, en ganska gammal sådan. Han verkar inte alltid lyssna till moderatorns inledande tal utan ler, ser sig omkring och ser ut att må ganska bra i sin fåtölj.

När han börjar tala inser jag att hans storhet inte ligger i den fysiska, späda kroppen utan han talar med en enkel men karismatisk röst, lugn men med kraft, mycket väl medveten om att vi övriga finns där andäktigt lyssnande till enbart honom. Känslan av att han talar med oss inte till oss är överväldigande. Hans inledande ord visar oss snabbt vartåt det bär: "Mentalt och fysiskt är vi alla likadana och alla söker vi lyckan desperat, så även jag" (egen översättn.)

I punktform skall jag försöka återge det Dalai Lama talade om. Det är svårt att exakt återge en föreläsning och för att skapa sammanhang i återgivandet krävs tid, något jag för tillfället har väldigt lite av. Översättningen är helt min egen och jag försöker återge så objektivt jag kan.
- Han benämner oss alla som bröder och systrar och hur viktigt det är att vi respekterar varandra utan våldsanvändning.
- Modern teknologi och smarta människor dominerar i allt det negativa som sker i världen.
- Så länge det finns en arg person bland oss så finns det ingen lycka.
- Vi är sociala djur och alla vi föddes av vår mor. Av henne har vi fått maximal omsorg och dessa individer är lyckliga. En brist av moderns omsorg, oavsett hur mycket du studerat och är utbildad, leder till olyckliga människor. Dalai Lama berättade här om sin mors omsorger för honom som barn och hur viktigt detta varit för hans sökande av lycka i livet. Maximal omsorg från modern i tidig ålder gör skillnad! Annars blir dessa människor osäkra och har svårt att visa omsorg för andra och lita på människor i sin omgivning.
- Initiativet till sökandet av lycka måste komma från varje enskild individ eftersom vårt samhälle består av individer i första hand.
- För mycket tillit till någon innebär att du inte kan se objektivt. Var ständigt nyfiken! Omvärdera och ifrågasätt det du gör och tror på.
- Självförtroende är viktigt eftersom du annars inte kan växa som människa.
- Viktigt att ha ett holistiskt perspektiv i allt man gör eftersom allt hör samman!
- Se optimistiskt på tillvaron! Alla lever med olika grad av sorg eller börda men det är viktigt att inte fastna i sorgen - gå vidare i livet!
- Utbildning är viktigt eftersom det minskar klyftorna mellan människor.
- Vi uppmanas att inte gå Dalai Lamas väg. Det är viktigt att var och en går sin egen väg i livet.

Några studenter hade fått möjlighet att förbereda och ställa frågor till Dalai Lama och en sådan frågeställning handlade om hans syn på det som händer i norra Afrika just nu, exempelvis konflikten i Libyen. Han svarade ödmjukt: "I´m not an expert but.... generellt hör ett land till de människorna som bor där, inte till en självutnämnd ledare. Och att en ledare sitter 30-40 år vid makten är alldeles för länge". Ytterligare en frågeställning handlade om religionen i världen idag som studenten ansåg delar människor från varandra istället för att sammanföra dem. Dalai Lama svarade med att börja i det fysiska livet. "Fysiska material ger bara fysisk tillfredsställelse. Mental tillfredsställelse och lycka via religionen är det som ofta eftersöks idag pga. alltför mycket fysiska material i vår omgivning, saker som vi egentligen inte har så mycket nytta av. Mental tillfredsställelse måste komma inifrån. Enkelhet och uppriktighet är grunden till mental tillfredsställelse. Meditation är kärlek. Alla har samma potential att bli starka. Religionen är en väg att nå denna styrka. Dessvärre har religionen börjat bli symbol för konflikt och grunden ligger i viljan att ha makt hos vissa människor. Makten förstör människor! Det spelar egentligen ingen roll vilken tro vi har eller om vi är ateister - vi är bröder och systrar och vi bör därför respektera varandra utifrån det perspektivet!" Dalai Lama talar vidare om sekulariseringen i världen och att fundamentalister skapas när människor bara ser en religion som den sanna, något som är oerhört farligt.

Under hela föreläsningen har Dalai Lama en munk vid sin sida som jag anser vara viktig att nämna eftersom han fungerar som Dalai Lamas högra hand och att observera samspelet mellan dessa två människor är nästan lika fascinerande som att sitta och lyssna till Dalai Lama själv! Munken står alldeles stilla, hela tiden mycket nära Dalai Lama och han tycks ha hela föreläsningen i sitt huvud. Han vet exakt vad det är för ord och sammanhang (kan vara mitt i en mening) som Dalai Lama söker när han kommer av sig eller inte finner ordet på engelska. När DL kommer av sig lutar han sig ytterst försiktigt och diskret mot munken som i en signal: "Hjälp mig! Vad heter det på engelska?" eller "Jag kom av mig, vad är nästa ord?" och munken vet exakt! Utan den minsta lilla tvekan fyller han i eller finner ordet som söks. Vilket enormt fascinerande samspel!

En tanke som slår mig efter föreläsningen är hur denna lilla väna människa i vinröd munk-kåpa kan ses av vissa som ett hot mot världen? Är det kärleken han försöker förmedla som är hotet? Är det kanske människors behov av att ha en verbalt kraftfull ledare utan vapen och som inte är det minsta intresserad av makt eller pengar? Börjar vi tröttna på allt sökande efter makt och fysiska ting? Börjar det t.om. bli lite "inne" att söka andlighet och lycka i något annat än saker?
Jag är berörd och oerhört tacksam för detta möte med Dalai Lama! Tacksam över att ha fått möjligheten att möta denna man, från ett land jag vet mycket lite om men som med sina ord berör och väcker något till liv hos människor världen över!

I hufvudstaden...

Tidigt denna vackra aprilmorgon packade jag mig iväg till hufvudstaden...Stort internationellt, interkulturellt möte under fyra dagar är vad jag ser fram emot. Ser fram emot förresten...som jag längtat till! Är seminarietörstig, kunskapshungrig och möte-mellan-människor-sugen.

Att komma till Stockholm är som att stå mitt i Trollhättefallen när de är på! Allt kommer emot dig! Dessa strömmar av människor; stora, små, unga, gamla, långa, korta, runda, smala och som alla har ett mål med sin dag. Som alla har egna speciella drömmar och tankar och som alla är på väg någonstans. Så även jag. Vid ett tillfälle råkade jag gå fel väg, något man inte bör göra, åtminstone inte på centralstationen. Det blir som att gå EMOT Trollhättefallen när de är på och mot den kraft de genererar...släpar man dessutom på en resväska blir det nästan som ett pass på gymmet där muskler får slita, muskler som man ibland inte tror finns. Jag trodde inte jag hade muskler i armarna - det vet jag nu att jag har!

Hotellet jag bokat valde jag pga av att de hade ett skäligt pris på boendet och låg ganska nära Södertörns Högskola där all kunskapsutbyte skulle ske...trodde jag. Men det visade sig ligga en bra bit från Högskolan vilket egentligen inte borde vara något problem om man inte är som jag född utan minsta lilla inbyggda GPS i kroppen. Jag har oändligt svårt att hitta! Men det finns vänliga människor - slutligen kom jag på rätt tunnelbana och sedan rätt buss och allt hade slutat lyckligt om inte busschauffören släppt av mig på helt fel ställe! Mitt ute i ett industriområde stod jag sedan och trots att jag befann mig i Stockholm fanns inte en endaste själ jag kunde fråga om vägen. Men får man problem så tar man tag i dem på ett klokt sätt - så jag ringde förstås hotellet vars personal, med telefonens hjälp, kunde lotsa mig rätt. Så nu finns jag här - på ett hotell mellan IKEA, en motorväg och ett industriområde men med världens bästa, snällaste och mest omtänksamma personal!

Nåväl, efter en eftermiddagsuppfräschning var det dags att bege sig till Söderns högskola för registrering och lite mingel. Jag har inte direkt MVG i mingel men gjorde mitt bästa och satte mig så småningom vid ett bord där bl.a. en kvinna från Grönland satt. Fascinerande att lyssna på henne då hon berättade om sitt hemland - och så lite jag visste om Grönland! Jag visste typ bara att det tillhörde Danmark. Exempelvis fick jag lära mig att:
-grönländskan inte har något gemensamt med de nordiska språken utan tillhör samma språkträd som urfolksspråken från exempelvis Canada
- att Grönland är bilingualt medan Danmark inte är det
- att de har en egenvald riksdag där danskarna inte är med och styr
- att det nästan inte finns några vägar på Grönland, alla har båt och/eller skooter
- att många elever i gymnasieskolorna har svårt att klara skolan eftersom de oftast får åka långväga och bo på internat
- att Grönland så sent som för 10 år sedan började sälja Coca Cola och McDonald finns inte.
Förutom att jag hade väldigt trevligt vid bordet kändes det lätt att tala med samtliga som satt där, inga "vi och dem"-uppdelningar utan vanliga trevliga människor från världens alla hörn! Ser med stor tillförsikt fram emot fredagen. Hoppas på många trevliga möten, samtal och presentationer av arbeten. Dessutom kommer vi att få träffa ytterligare en gäst imorgon; Dalai Lama - Tibets andlige ledare. Oerhört mycket ser jag fram emot morgondagen...

Längesedan sist...men bara för att jag min aktivitet här varit minimal innebär det inte att min livs-aktivitet varit minimal...tvärtom! Eller...jo, kanske under sommarlovet då jag ägnat mycket tid och uppmärksamhet åt min älskade, stackars hängmatta från Ecuador...

Detta läsår kommer att se lite annorlunda ut eftersom jag valt att ägna mig mer åt den interkulturella pedagogiken en tid. Varje torsdag och fredag kommer jag att, på olika vis, ägna mig åt kurserna i Interkulturell pedagogik. En extra inspirationskick till mitt beslut har kommit ur möjligheterna att mer aktivt kunna engagera mig i kursen via Linköpings Universitet. Min förhoppning är dessutom att komma igång med D-kursstudierna och kunna förankra en tanke om innehållet i en kommande uppsats. Har under en ganska lång tid känt inspiration, lust och vilja men har samtidigt suttit fast i en mental, trögflytande gyttja. Viljan har utkämpat en strid mot Överkravet och känslan av att inte hitta rätt inriktning.

Trots en tids motgångar har jag alltid känt att jag är på rätt väg. Har känt ett stort förtroende till kursen, dess innehåll och upplägg. Känner stor tillit till min egen förmåga att så småningom klara kursen bara jag kommer på rätt arbetsspår. Och som ett försök att styra rätt har jag införskaffat en del ny litteratur! Jag kommer att lägga min tillit till läsningen av bl.a. "Kunskapers värde", "Interkulturellt samspel i skolan", "Skolan som mångkulturell arbetsplats" och "Samtal i pedagogernas rum". Min intention är att lägga ut en kort recension här så småningom.

En historia...

Har följt en dokumentär på fyran som fördjupar sig i det vi gärna önskar tro aldrig existerat inom vårt lands gränser: raspolitik. Som land deltar gärna Sverige i hyllandet av andra länders ursprungsfolk men då kanske i syfte att exotisera. Sverige ses som ett föregångsland; har inte deltagit i krig på över hundra år, kommit oerhört långt i den demokratiska processen, har en väl fungerande flyktingpolitik osv. men man har glömt bort sin egen mörka historia, eller valt att inte belysa den.

Förra veckan tog man upp Sveriges aktiva roll som slavhandlare (!) i Karribiska övärlden...hur har man missat skriva in detta i historieböckerna? Hur är det möjligt att förfäras över andra länders raspolitik utan att reflektera över den egna raspolitiken - för den har funnits i historien, i allra högsta grad...och säkert att dessa tankegångar fortfarande existerar men i speciella kretsar, under ytan, vilket gör dem än mer farliga. För trots att vi lever i en upplyst värld, på 2000-talet, finns det människor som på fullt allvar tror att de är utsedda att leda världen med sina utseenden, beteenden eller förehavanden.

Kvällens program rörde Sveriges politik mot den egna ursprungsbefolkningen: samerna. Förhoppningsvis förs diskussionerna inte längre på riksdagsnivå, som de gjorde under förra seklet, även om det skulle behövas men då i syfte att be om ursäkt för den politik som förts och som man försökt mörklägga under så lång tid. Denna nedsättande politik som då fördes ligger till grund för samernas situation idag. I skydd av sitt riksdagsämbete satt män och skrev in stora markområden som sina egna, de ansåg sig ha rätt att döda renar som kommit över på "deras" mark och de ansåg sig också ha rätt att behandla renägarna som odjur. Att det var samernas land de tog sågs enbart som en slags "välgärning" eftersom dessa människor ändå skulle "dö ut". Överhuvudtaget sågs alla hemskheter som bl.a. svenska riksdagsmän genomförde som rena välgärningar för människorna som ingenting var värda.

I skydd bakom förfärandet av andra länders raspolitiken sitter landet Sverige och döljer sin egen.

Nytt, spännande möte

Fick ett nytt uppdrag idag- denna gång att skriva en handlingsplan till D-kursen vilket jag nu börjat formulera. Har aldrig gjort det tidigare men å andra sidan hade jag aldrig heller skrivit en kursplan innan men det gick ju- så hur svårt kan det här vá? Det är tur att jag aldrig vet det innan jag tar mig an utmaningarna... :)

Deltog i ett möte på HV med studenter i A-kursen. Mycket spännande möte där min glädje blev än större när även de kände behov av att träffas mer kontinuerligt på HV för att exempelvis diskutera litteratur eller andra tankar kopplat till det interkulturella...Pga. utvecklingssamtal på jobbet kunde jag tyvärr inte stanna hela mötet, men återkom när mina samtal var slut för dagen - då satt några studenter fortfarande kvar och diskuterade. Det blev spännande diskussion kring exempelvis uttryck, interkulturalitet eller plurikulturalitet?? Vad beskriver uttrycken i olika kulturer? Finns det behov av fler sätt att uttrycka sig?Interkulturalitet och intrakulturalitet, kan båda syfta till att beskriva arbetet med den egna identiteten? Hur uttrycka monokulturalitet? -Som en sluten boll där intresset för den egna identiteten endast är i fokus? Mångkulturalitet? - Som en boll bredvid andra bollar i ett bollhav? Interkulturalitet? - Bollarna sprängs som i en solexplosion för att därefter kunna interagera, integrera sig och utvecklas tillsammans...Mina tankar får hämta näring i denna, mycket personliga beskrivning av de olika begreppen.

Kursplanen för D-kursen godkänd!

Fick veta att kursplanenämnden vid Linköpings Universitet godkänt kursplanen för D-kursen!! Jag är sååå glad! Glädjen grundar sig dels på det faktum att jag deltagit i arbetet med att författa den, dels för att detta innebär att ett tiotal studenter i Ecuador, Peru och Bolivia nu kan fortsätta sina studier i Interkulturell pedagogik - på avancerad nivå!

Självförtroendet fick sig en rejäl kick framåt! Känns bra att veta att alla utmaningar är just utmaningar...inga omöjligheter som det ibland är lätt att tro, speciellt när man får skriva om och tänka nytt och redigera och....

GLÄDJE alltså! Hoppas mina kurskamrater i syd känner detsamma!

En helt vanlig söndag...

Har lyckats ordna en studieplats där jag fått ordning och reda i kaoset av böcker och papper, en plats där jag nu trivs och känner mig lugn och kan fokusera. Åtminstone kan jag fokusera på kursen under helgerna...

Har börjat parallell- läsa två fantastiskt intressanta böcker som jag förhoppningsvis kan hitta material i till ett framtida uppsatsarbete. De inspirerar mig även på ett personligt plan och innehållsmässigt går de lite hand i hand: "Plugga smart och lär dig mer" av Björn Liljeqvist och "Fem sätt att tänka" av Howard Gardner. Båda författarna fokuserar på tänkande, minnet och kunskapandet och hur dessa fungerar och kan utnyttjas maximalt. Liljeqvist beskriver olika minnestekniker och hur dessa kan utökas, maximeras och användas i mycket högre grad än vad vi idag gör. Howard i sin tur har en lite annan inriktning; de fem grundläggande tankesätten och vad medvetenheten om dessa kan bidra till ur flera olika perspektiv, exempelvis ur ett globalt, mänskligt perspektiv. Min läsning går vidare...vill försöka fokusera på böckerna ur ett vuxenpedagogiskt perspektiv.

Förresten har det vuxenpedagogiska perspektivet som ju kursen fokuserar på, kommit att hindra mig lite i mina tankar...Kursplanen kräver det och jag vill det...men det känns lite knepigt att fokusera på vuxenpedagogik när jag i min vardag helt och hållet tvingas fokusera på barn-ungdomsperspektivet, två helt skilda perspektiv som gör att jag blir konfunderad och kluven. Hur integrera det vuxenpedagogiska, interkulturella perspektivet i teorin och praktiken? I teorin är det ju inga problem men jag har ett stort behov av att integrera teorin i praktiken för att få full förståelse. Jag är helt övertygad om att kulturella utbyten ger oanade kunskaper och erfarenheter. Jag vill kunna se skillnader och olikheter i praktiken för att kunna skapa förståelse och få nya idéer till fortsatt arbete, av den anledningen har jag också behov av att få arbeta nära och i direkt kontakt med just vuxna, gärna över landsgränserna, direkt med studenter i Sydamerika...

Har förresten ett arbetsnamn på mitt arbete som gäller tills vidare..."100 fjärilar och lite snö"...