Avslutande tankar kring vårens resa

Avslutande reflektioner - ECPEBO
Denna, den sista dagen av vår interkulturella resa tänker jag skriva ner mina avslutande tankar kring resan.
Tidigt imorgon bitti går flyget tillbaka till Sverige, via Brasilien och Frankrike. Vi har en 30 (!) timmar resa framför oss, men på onsdag kväll står vi åter på svensk mark, bra för våra magar som lever ett eget interkulturellt liv, lite tråkigt eftersom jag trivs med människorna här.

Resan har gett mig perspektiv på kursen i interkulturell pedagogik, dels på innehållet, dels på de övriga deltagarnas förutsättningar för sitt lärande. Jag har blivit medveten om ordens betydelser, samma ord fast i olika kontexter, exempelvis hur begreppet interkultur uppfattas i Sverige respektive LAtinamerika. Här läggs mycket fokus på identitetsperspektivet - genom alla kursens nivåer. I Sverige finns identitetsperspektivet med i stor grad i A-kursen för att därefter ge alltmer plats åt andra perspektiv. Jag känner en stor tacksamhet för resan och vad den eventuellt kommer att betyda för mig för min förståelse och utveckling inom interkulturell pedagogik. Nu kan jag dessutom relatera till en verklighet istället för som tidigare; till andras berättelser och andras perspektiv. Det egna perspektivet är långt mer mångfacetterat och innebär att jag ökat på en förståelse jag tidigare delvis haft, tack vare mina resor i Ecuador, men om Peru och Bolivia visste jag ingenting. Dock måste jag erkänna - är fortfarande mer förälskad i Ecuador.

Det har varit oerhört spännande att i så många olika, vitt skilda, miljöer delta i seminarier och diskussioner kring interkulturaliteten. Språkligt har det varit en stor utmaning eftersom många ord inom detta område fattas i mitt spanska ordförråd. Vi har suttit på stampade jordgolv under tak av bananblad i Santo Domingo de Tsachilas (Ecuador) och vi har suttit i stora salen på utbildningsministeriet, med sammetsgardiner, fiskbensmönstrad parkett och kristallkronor i Oruro (Peru). Båda lika speciella platser för mig nu och båda precis lika mycket värda ur ett interkulturellt perspektiv. Det är inte husen, rummen eller utsmyckningarna som bidrar till om det blir ett bra interkulturellt möte eller ej - det är människorna i dem och anledningarna till deras närvaro! Studenterna har höga ambitioner och redovisar ofta mycket omfattande och välarbetade arbeten. De ansvariga har mycket stora förväntningar, förhoppningar och ambitioner för att studenternas arbeten skall uppnå såväl de svenska universitetens krav utan att glömma bort sina egna perspektiv kring kultur och identitet. Interkulturaliteten är mycket starkt förknippad med den egna gruppens identitet och måste så få vara. Eftersom vi som reser tillsammans, jobbar och bor så nära och intensivt är det också oundvikligt att lära känna sina reskamrater på ett djupare plan. Vi har haft flera informella möten och givande diskussioner kring ett flertal olika teman. Exempelvis huruvida ett genuint möte måste ses ur ett längre perspektiv eller om de kan vara korta, rentav ögonblickliga. Ytterligare ett spännande runda-bords-möte diskuterades över en pizza i Oruro och handlade om kläder och klädkoder och vikten av att anpassa sig till allmänna klädkoder eller om man bör utgå från sin egna vilja. Jag vill minnas att vi kom fram till att en medelväg fungerar bäst.Vi har två möten kvar innan vi sammanfattar resan. Min förhoppning idag är att vi skall hinna med en tur till marknaden. Dels vore det skönt att få gå lite innan flygresan, dels vore det trevligt att på så vis ta adjö av staden vi befunnit oss i i hela två dagar - nästan rekord!