Tankar från en 40-åring...

Jag har en vision. Jag har en dröm...eller egentligen flera drömmar men just nu handlar drömmen primärt om att kunna skriva en magisterexamen i nära samarbete med ett land i Sydamerika. Jag har lite idéer om vad projektet skall handla om och har börjat söka, tänka och försöka formulera mig kring detta. Eftersom jag är en heltidsarbetande lärare, student och dessutom mamma, är vänskapen med tiden något jag ständigt måste förvalta väl. Vi ( jag o tiden) är inte alltid vänner men det fungerar. Nu har jag plötsligt fått ytterligare en faktor jag måste försöka komma överens med...som för övrigt också är en form av tid...ÅLDERN! Jag söker möjligheter att förverkliga min dröm, men uppenbarligen har åldern, redan vid 40, börjat göra sig påmind i form av motgångar och hinder! För gammal för att söka MFS...Palmestipendiet gjorde det möjligt för mig för att för en stund tänka positivt, men läser jag det finstilta vänder de sig till ungdomar! Hur gammal är man när man lämnar ungdomsstadiet?

Jag vill fokusera på skrivandet men får lägga oerhört mycket tid på att fundera kring ekonomin och hur det skulle kunna lösa ett eventuellt utbyte. Jag VILL inte vara för gammal för att göra saker! Bekymren över ett eventuellt stipendium blir för central och hindrar mina tankar från att avancera framåt! Samtidigt vet jag ju av erfarenhet ( ja, det är faktiskt fullt möjligt för en 40-åring att säga) att charmen med hela denna process ligger i hittandet av lösningar. Synd bara att man inte har möjlighet att se det så positivt förrän efteråt...