Berörd

Har precis sett filmen "Pojken i randig pyjamas" och kan inte annat än bli oerhört berörd...och upprörd. Berörd över filmens innehåll och handling, hur oskyldiga människor dras in i andras idioti, maktbegär och oförmåga att känna empati. Upprördheten grundar sig i känslan av maktlöshet över det som var en realitet och ren fakta för (alltför) många för inte alltför länge sedan. Hur lång tid det än gått får vi aldrig någonsin glömma bort att påminna varandra om människans fasansfulla sida som vi alla troligtvis besitter och som kan komma upp till ytan i "fel" sammanhang.

En form av glädje infinner sig också i slutet av filmen som på intet vis är lyckligt. Glädjen över att pojkarnas oskyldiga möte leder till vänskap och glädje, den lilla tid som återstår för dem. Vänskap inger hopp.Det ger även mig möjlighet att reflektera över min roll gentemot exempelvis människor i Latinamerika...den vänskap som hittills skapats i dessa möten är en glädje som grundar sig i en gemensamhetskänslan. En känsla av rikedom som är lätt att plocka fram eftersom alla mina latinamerika-möten varit positiva. Trots våra olika liv är vi i grunden så oerhört lika. Lika men olika, enskilt och i grupp. Vänskap knyter gemensamhetsband vilka i sin tur kan leda till livslång vänskap.